DEAN C. K. COX

Kallad av många politiker i väst för "Europas sista diktator", Vitrysslands president, Alexander Lukasjenkos ledarskap är den längsta, i en sammanhängande period, av alla f.d. sovjetiska nationerna. Lukashenko, som valdes första gången 1994, har behållit sin presidentpost genom att vinna ytterligare två kontroversiella val, senast året 2006. Trots internationell kritik för sitt hårda ledarskap, sin dåliga inställning till mänskliga rättigheter, förtryck av politisk opposition, kontroll över median, brist på ekonomisk reform och åternationalisering av privatiserade företag, har Lukasjenko fortfarande stort stöd av Vitrysslands befolkning. Lukasjenko, en före detta kollektivlantbrukschef, kallar sig själv för "folkets man". Han avfärdar kritik mot hans auktoritära ledarskap och hävdar att det är nationens enda alternativ mot instabilitet och från att hamna i samma mörka period av social vilsenhet som Ryssland gjorde under 1990-talet.

Men Lukasjenkos makt och vision för "marknadssocialism" har gjort landet till en politisk, ekonomisk och informationsmässig ö inom Europa. Fler än 27 procent av landets 10 miljoner invånare lever i fattigdom. Vitryssland är inte rik på naturtillgångar. Landets ekonomi stöds av subsidierad import och återexport av rysk olja och naturgas till marknadsvärden. Men Ryssland, som har störst politisk och ekonomisk inflytande på Vitryssland, har höjt priserna dramatiskt på olja och naturgas som säljs till landets västliga grannar. För närvarande anser analytiker att Lukasjenko är oförmögen att fortsätta sin roll som folkets "försörjare" och överleva den ekonomiska stormen som ökat kraftigt.

Vitryssland har bevarat en stark koppling till det förflutna Sovjetunionen. Leninstatyer höjer sig över torgen i byar och städer. Det kollektiva lantbruket håller tusentals människor i arbete, dock under miserabla förhållanden; Första maj paraderna fortsätter i Minsk med arbetare och idrottsmän bärande på porträtt av Lukasjenko; största delen av ekonomin är statlig; landets säkerhetsorganisation heter fortfarande KGB; och majoriteten av befolkningen fortsätter att leva i ett informationsmässigt svart hål. På många sätt är Vitryssland fortfarande en del av Sovjetunionen.